Fri frakt 
4,3 på 
Kom igång
Recept
Artiklar
Team Bodylab
| Artiklar / Äter du mycket tonfisk? Såhär undviker du tungmetaller |
Av Nikolaj Bach Nielsen, BSc. Scient. Med. Man kan inte säga bodybuilding utan att tänka på tonfisk. Tonfisk har under långt tid varit ett av muskelbyggarnas favoritlivsmedel när det kommer till kvalitetsprotein. Tonfisk på burk kan tas med när man är på språng och kan hålla sig i evigheter. Dessutom är det med sina 25 g protein per 100 gram en av de mest proteinrika matvarorna. Kort sagt: Tonfisk är lika mycket bodybuilding som ris och kyckling, magväskor och bröstträning om måndagar. Dessvärre är det dock ett problem att äta mycket tonfisk. Nej, jag syftar inte på att man kommer lukta som Poseidons armhåla. Problemet är innehållet av tungmetaller. Den särskilt starka tungmetallen kvicksilver finns i relativt stora mängder i tonfiskkött. Det är problematiskt då kvicksilver, särskilt i den form som kallas för metylkvicksilver är giftigt för organismer och bland annat kan leda till skador på nervsystemet. Nervsystem är särskilt utsatt i foster (då nervsystemet fortfarande är under utveckling) och spädbarn. Gravida får därför ofta rådet att inte äta eller begränsa intaget av tonfisk Det lämnar oss i ett dilemma. Vi vill ju gärna ha så billig protein som möjligt så att vi kan bära runt på tunga metaller – på viktstången och inte samlat inuti kroppen. Som tur är finns det några saker du kan göra för att minimera intaget av tungmetall i den tonfisk du äter och det är just det som denna artikel ska handla om. Storleken spelar rollAnledningen till att tonfisk har ett högt innehåll av tungmetaller beror på att det är en rovfisk som finns långt uppe i näringskedjan. För varje led uppåt i näringskedjan man går, desto högre koncentrerade halter av miljögifter finns i organismen. Denna effekt kallas för bioackumulation och det är bland annat därför man ofta ser markanta effekter av hormonrubbningar i apex predators i toppen av näringskedja, som t.ex. hos isbjörnar och alligatorer.Livslängden har dock också betydelse för bioackumulationen. Ju längre en tonfisk lever, desto mer kvicksilver har den intagit genom sina byten. Det betyder att ju större tonfisk det är, desto större halt av kvicksilver innehåller den. Varför är det viktigt att veta? Jo, för att köttet från äldre och större tonfiskar främst blir använt till tonfiskbiffar medan mindre bitar från fisk används till konserver. Det betyder att halten av kvicksilver är markant lägre om du köper tonfisk på burk än tonfiskbiffar (1-3). Till exempel har man hittat ett linjärt sammanhang mellan storleken av yellowfin tonfisk och det totala innehållet av kvicksilver, i synnerhet det giftiga metylkvicksilvret (1). Faktiskt så är halten av kvicksilver i några stora fiskar så högt att det överskrivna det tillåtna värdet 1 mg/kg (4). Mörkare köttbitar på tonfisken tyder också på en större samlad mängd av tungmetaller än ljust och rött kött, även om man ännu inte vet varför (1,5). Dock är det inte särskilt relevant för tonfisk på burk som vanligtvis består av både ljust och mörkt kött. Så man kan begränsa intaget av kvicksilver genom att välja tonfisk på burk framför större bitar tonfisk. Detta är också normen för de som tränar, främst på grund av pris och bekvämlighet men utifrån ett hälsoperspektiv så är tonfisk på burk också att föredra.  Tonfisk har under lång tid varit ett av muskelbyggarnas favoritlivsmedel när det kommer till kvalitetsprotein Typen av tonfisk har betydelseVilken art tonfisken tillhör har också betydelse för innehållet av kvicksilver och andra tungmetaller. Även om halten av tungmetaller i tonfisk varierar mycket så är det några arter som generellt sätt har höga nivåer, vilket bl.a. beror på deras föda, livslängd och storlek.2014 kom det ut en undersökning som baserades på 936 prover av tonfisk på burk på den kanadensiska marknaden. Här visade den vita alabcore tonfisken ha den högsta halten av kvicksilver medan yellowfin hade den lägsta. Det genomsnittliga innehållet av kvicksilver var 0.352 mg/kg i en albacore-tonfisk, 0,132 mg/kg i skipjack och 0,055 mg/kg. Med andra ord innehöll albacore i genomsnitt över 5 gånger så mycket kvicksilver som yellowfin (6). Det finns flera andra undersökningar med färre antal prover, men trots en rätt stor variation i värdena så ligger albacore generellt sätt högst. Detta medan yellowfin ligger i den lägre änden när det gäller innehåll av kvicksilver och andra tungmetaller (5). Det är också värt att nämna att köttet från albacore tonfisk är ljust och ofta blir sålt som en lyxprodukt. Så det att ljust tonfiskkött innehåller mindre kvicksilver ska alltså förstås som att ljusare muskelkött i den samma tonfisk har en mindre bioackumulation än det mörka köttet – och inte att tonfisk med ljusare kött innehåller mindre tungmetaller. Så trots att den vita albacore har kött av en smakmässig hög kvalitet så bör man alltså inte äta denna typ av tonfisk, om man vill undvika kvicksilver. En annan tonfiskart som ofta används till konserver är big eye och Chen et al. har nyss jämfört innehållet av kvicksilver i albacore och big eye. Här hittade man faktiskt att köttet från big eye tonfisk hade ett högre innehåll av kvicksilver än kött från albacore. Det förklaras med att big eye är en större fisk och när man jämförde de yngre big eye med en albacore av samma storlek, så hade faktiskt big eye den lägsta halten av kvicksilver. Därför kan man anta att big eye på burk är lika så bra eller t.o.m. ett bättre val än albacore då tonfisk på burk utgörs av mindre fisk. Forskare estimerar att en person på 60 kg kan inta max 340 g albacore eller små big eye om veckan (motsvarar 2,5 burk) eller 150 g vanlig big eye (motsvarande 1 burk). Mängder över detta överskrider FAO/WHOs gränser för intag av metylkvicksilver på 1.6 μg/kg i veckan (4). Så om du är intresserad av att minimera ditt intag av kvicksilver så läs på burken innan du handlar din tonfisk. Se till att välja tonfisk av arten yellowfin eller skipjack och undvik big eye eller albacore. Vi vill gärna ha billig protein så att vi kan bära runt på tung metall - på viktstången
|
